PEP — Politiskt exponerad person
PEP — Politiskt inflytelserik person
Enligt finsk lagstiftning måste en bank eller ett annat finansinstitut för att känna en kund också veta om kunden är en politiskt exponerad person (PEP) eller en familjemedlem till en sådan person eller en nära företagspartner.
För att förhindra och fastställa finansiering av penningtvätt och terrorism ska en person betraktas som en politiskt mäktig person om han agerar
- som statschef, regeringschef, minister, biträdande eller biträdande minister;
- som ledamot av parlamentet;
- som ledamot av Högsta domstolen, författningsdomstolen eller något annat liknande rättsligt organ vars beslut, utom i undantagsfall, inte kan överklagas,
- som ledamot av Högsta revisionsrätten och Statens finansrevisionsmyndighet, det högsta beslutande organ som ansvarar för statsrevisionsverket,
- som ledamot av centralbankens styrelse,
- som ambassadör eller agent;
- i försvarsmakten som officer av minst rang som general, eller
- som medlem i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganet i ett företag som helt ägs av staten.
Familjemedlemmar till en politiskt exponerad person inkluderar:
- en make eller partner som enligt den nationella lagstiftningen i det berörda landet likställs med en make,
- barn och deras makar eller partner som avses ovan, och
- föräldrar.
Företagspartners till en politiskt exponerad person inkluderar:
- varje fysisk person som är känd för att vara verkliga huvudmän och faktiska betalningsmottagare i enheter eller näringsidkare eller juridiska arrangemang, eller som är kända för att ha någon annan nära affärsrelation med en politiskt mäktig person, och
- Alla fysiska personer som är verkliga ensamägare och förmånstagare av enheter eller näringsidkare eller rättsliga arrangemang som man vet har etablerats till förmån för en politiskt mäktig person.
Baserat på uppgifterna arbetar banker och andra finansinstitut för att bättre förstå kundbeteende, till exempel vilken typ av kassaflöden som flödar genom kundkonton. Detta gör det möjligt för en bank eller annan finansiell institution att lättare upptäcka en kunds okonventionella beteende.
Banker och andra finansinstitut är skyldiga att rapportera misstänkta transaktioner till FIU, som verkar under ledning av Central Criminal Police. Förordningen syftar till att säkerställa att banker och andra finansinstitut i EU-länder följer ett liknande förfarande för att känna kunder på globala finansmarknader.
